Det är ofta man ser
skyltar med en kringla på längs de gotländska vägarna, men hur ofta stannar man och tar sig tid
att undersöka vad den har att erbjuda. Jag gjorde det i alla fall
23/3 2007. Jag var ute i ett annat ärende när jag bestämde mig för
att undersöka en av skyltarna när man kör ifrån Ljugarnshållet över
Alskog mot Lau på den östra sidan av Gotland. Jag vet att det finns mycket gravar i området och
tänkte att jag skulle ge det en chans. Det har hänt att man knappt
hittat gravarna för att det varit så igenväxt.
Nu tror jag att jag befinner mig i Alskog men dit jag ska ligger på
gränsen mellan Lau och Garda ca 700 m in i skogen.
Se karta
Vandringen var skön,
inte så soligt som jag velat men stilla och en enorm fågelsång som
följde mig ju längre in jag gick. Skogsvägen är uppröjd som en bred
gång, en traktor har tagit sig fram och gjort stora lerhål som
säkert kommer att läka när det torkat upp. Även stormar har nått in
här och lagt omkull stora trän.
På Gotland finn ca 400
bronsåldersrösen och de är ifrån 1800-1000 fr.k. och de flesta var
massgravar. De flesta är belägna vid dåtidens kust eller farleder,
eller vid utmarker för att markera sitt revir. Digerrojr är 5 m högt
och 35 m i diameter. Här enligt folktron ligger Graipr begraven, han
var hövding i sudertingen. Tjelvar, som enligt Gutasagan var den
första som landsteg på Gotland, var hans farfar.
Min vandring gick vidare 300 m längre
in i den gotländska skogen till ett gravfält med 9 skeppssättningar som är från
1100-400 fr.k. Nu har utvecklingen gått så långt att man har blivit
bränd på bål och lagts i ett lerkärl, med lite offergåvor. Man blev
begraven ensam antingen i eller utanför skeppssättningen. Tyvärr så
är många av våra gravar plundrade sen länge.
Man kan tänka sig att då en gång i tiden var det ingen skog utan
mycket nära till havet. Nu har skogen tagit över, men just här är
det uppröjt så man ser hur gravarna en gång sett ut. På andra
ställen har jordhöjningen gjort så att skogen tagit över och
stenarna går knappt kan skönjas.
